genrep och premiär igår. Det var en fantastisk upplevelse under genrepet när vi spelade för ungdomar på skolan;  vi har ju skrivit mycket utifrån samtalen med eleverna och det vi fångat upp från dem och jag märkte att det landade i dom, det var som jag hörde vår egen text på nytt, genom deras öron och insåg att föreställningen verkligen angår dem! Anders och jag är stolta och vi fick många fina uppskattningar. "Era jävla kommunister!" sagt med värme, var en av dem, men också att det är en rytmisk, dynamisk föreställning med mycket hjärta, värme och engagemang. Det känns härligt. Och elevernas lojala, fina arbete berör också starkt. 30 själar som tillsammans berättar en historia... det är många som håller mej sällskap i drömmarna om nätterna. Tre föreställningar kvar.