småprat
2011 > 04
Senaste veckorna har artiklar i tidningaran engagerat; Juholts befriande artikel för kulturen, Liedmans om skolan och Oscarssons intervju med den förskingande Röda Kors chefen. Jag blir alltid förvånad över de motreaktioner och uppretade påhopp som följer på artiklarna, särskilt Juholts och Liedmans. Tycker att människor hamnar i detaljer eller tolkar saker på helt motsatt sätt. T.ex. läser jag i kommentarerna efter Juholts artikel flera som börjar argumentera mot skattefinansieringen av kulturen trots att artikeln tydligt förklarar syftet med kulturen i ett större sammanhang. Jag tror verkligen att man måste fokusera och hålla fast vid de större linjerna, ideologierna och visionerna. Man måste våga stanna vid dem, låta de slå rot innan man börjar gå in i detaljer och praktiska genomföranden. Det är visionerna som som får oss att våga bygga flygplan.
Påsk som har tillbringats på Gotland. Stillhet och natur som rensar och vidgar. Har fortsatt läsa Mark Johnson och det är verkligen en fysisk upplevelse att läsa den teoretiska, filosofiska texten! Han öppnar chakt rätt ner till mej själv som barn, påpekar saker som jag inser att jag alltid vetat. Befriande! Tvåsamheter verkar vi få svårt att få ihop ett ordentligt avslut till, ska träffas nästa måndag och se om vi kan få till något. S:t Olofsholm är magiskt, blir fortfarande lika hänförd av de flata hällarna med klippblocken spidda över den ner mot havet. Vill verkligen göra en föreställning där, kroppar som rytmiserar landskapet och rörelser som böljar, virvlar och stillnar till platsen själv.
Söndag. veckan har varit fylld av flöde. Läser Ken Robinson, Mark Johnsson, texter från barnen och drabbas av vilken konstig värld och konstigt samhälle vi skapat. Undervisat i Clown i Skäris och skrattat hjärtligt och berörts av när människor vågar stanna och bara vara. Livet är ett flyktigt besök, vad blir kvar? Vad vill vi lämna efter oss? Sir Ken pratar om en total förändring av vårt sätt att vara, vi behöver inte bara tänka nytt utan agera nytt och frigöra oss från våra förställningar om hur hur vi lever för att kunna skapa nytt! Yeah!