Kallt men snön väntar. Repen med den nu omdöpta pjäsen "T-error eller Viljan att våga" går framåt trots sjukdomar och lite strul. Spelar 18-20/1 2012 i Skärholmen. Ser mycket fram emot det. Camilla och jag har kommit ett steg till på barnprojektet, "Endast himlen är större än du", kul. Sitter idag och renskriver pjäser och försöker få ihop förslag som kan presenteras till teatrar. Har några kortare pjäser och försöker nu se om några kan passa som akt 1 och 2 till en helhet. Vidas självklara och oblyga sätt att bjuda in till sina uppspel inspirerar. När får vi för oss att vi inte ska tro att vi är intressanta?

Höstsolen lyser upp och glädjer. manuset till produktionen i skolan klart i sista sekund "Vilja våga vilja" är arbetsnamnet. Massisvt och svårt att övergreppa än men bitvis känns det som att det finns stora möjligheter... Första exemplet på musiken finns här och jo, historien utspelas till viss del på en T-bana.

Oktoberkylan överraskar igen. Och världen är i gungning känns det som. På flera håll gungar det gamla invanda som vi levt med: ekonomin, stater, skolan mm. Hoppas och tror att något nytt växer fram ur det, ett nytt sätt att leva. Occupy-rörelsen och byteshandeln är uppfriskande. Annars mest upptagen av jobbet med protestpjäsen i skolan med Anders Byström. Vi visste inte riktigt när vi satte igång projektet att vi skulle skriva hela pjäsen själva, men, det gör vi mer eller mindre och det är kul! Ett visst pussel med 32 (!) roller men... Blir naturligtvis mycket av våra värderingar i handling och repliker och det tror jag behövs idag. Solidaritet och medkänsla är inte självklara begrepp för dagens 17 åringar.

Rivstart på hösten. Sommaren blev tämligen upptagen av jobbintervjuer och nästan nytt jobb och diverse bearbetningar av det. De projekt som fanns tydligt i våras känns som inbäddade i bomull längst bak i byrålådan bland strumporna. Har startat en föreställningsprocess på jobbet som är... utmanande. Tur att jag har en trygg kollega med på den resan annars... ser fram emot att få återerövra mina måndagar och återknyta till ideérna. Jo just det, har arbetat som skådespelare igen, på film, informationsfilm. Det var kul!

Äntligen! Genomdrag av "Tvåsamheter" för 15 inbjudna i måndags kväll. Kul! Skönt att komma till ett publikmöte efter 1 och 1/2 år av repetitioner. Och det gick bra. Skådespelarna höjde sig och responsen var jättefin, folk kände igen sig och blev berörda. Nu har vi nått ett mål, få se om det blir något mer.

Kul redovisning i dag! Eleverna jobbade bra och gav sig in i saker helhjärtat och vågade lita på det som vi kommit överens om. Härligt! Kull när eleverna tittar på varandra också, de får större förståelse för varandras konstformer då. Imorrn kan jag ägna helt åt barnprojektet och nya ideér...

Maj och solen börjar äntligen vinna kampen om värmen. Efter råd från kloka människor runtomkring har Camilla och jag beslutat att lägga om upplägget på barnprojeketet och söker nu pengar för en skrivperiod i höst för att skapa en bredare, vildare föreställning om barn och allt vi vill säga om det. Befriande! Ett magiskt sammanträffande på Gotland i helgen kanske leder fram till ett litet något i sommar... Imorgon redovisar mina åk 2 rörelse och clown, ser fram emot att äntligen komma till skott med ett sceniskt möte i Fysisk teater.

Senaste veckorna har artiklar i tidningaran engagerat; Juholts befriande artikel för kulturen, Liedmans om skolan och Oscarssons intervju med den förskingande Röda Kors chefen. Jag blir alltid förvånad över de motreaktioner och uppretade påhopp som följer på artiklarna, särskilt Juholts och Liedmans. Tycker att människor hamnar i detaljer eller tolkar saker på helt motsatt sätt. T.ex. läser jag i kommentarerna efter Juholts artikel flera som börjar argumentera mot skattefinansieringen av kulturen trots att artikeln tydligt förklarar syftet med kulturen i ett större sammanhang. Jag tror verkligen att man måste fokusera och hålla fast vid de större linjerna, ideologierna och visionerna. Man måste våga stanna vid dem, låta de slå rot innan man börjar gå in i detaljer och praktiska genomföranden. Det är visionerna som som får oss att våga bygga flygplan.

Lördag. Solen smälter den envisa snön igen. Försöker hitta lugn i tillvaron och njuta av den, tillvaron. Låter ideérna lägga sig till ro som osaliga andar. Får dem att sova och kopplar dem och släpper dem lös på måndag. Hoppas kunna ha genomdrag av Tvåsamheter på måndag.

Måndag 2011-03-07 tillbaks till rutinerna, till ruinerna. halvtrött och längtansfull efter mer tid till det jag vill ägna mig åt på riktigt. Mina måndagar är små gnistrande öar och ger kraft till vardagen men... jag vill ha mer!

Fredag och sportlov som tillbringats på Moderna och Arkitekturmuseet. Inspirerande linjer och rörelse i Tadao Ando, inspirerande boktitel: "Spaces of uncertainty" med bilder på platser i städer som inte gjorts något åt, blivit lämnade, inte åtgärdade: rivningstomter, platser mellan väg och järnväg mm. Osäkerhet som utgångspunkt för gestaltning; rörelse och text.

Måndag och arbetet med hemsidan fortsätter. Arabvärlden är i uppror och diktatorer kämpar för att vara kvar. Jag väntar otålmodigt på att många frågor ska få enkla svar och försöker få ordning på flödet jag just nu upplever.